Har precis varit och lämnat av mamman min på flygplatsen. Hon åker till Pakistan, och om 4 veckor åker vi dit :)
Vet inte riktigt om jag ska se fram emot det. Det är ju alltid kul, men tiderna ändras och det är inte så som det var först.
Nu försöker jag i alla fall skriva ihop en presentation/tal som jag ska framföra imorgon då vi har en typ av "insamlings middag" för offren i Pakistan. Det har gått nästan tre månader, men förhållandena är fortfarande kritiska. Allt ligger fortfarande under vatten. Människorna har inget att gå tillbaka till. Hemskt!
Kommentarer
Trackback