Det känns som att det har kommit rätt många "fredag den trettonde" i år, eller är det bara jag? Hur som helst är det ju bara bra för mig för att jag tycker att det är en bra dag istället för en otursdag. Det har inte hänt någonting sådär mirakulöst men det var en bra dag. Vet faktiskt inte varför jag gillar den här dagen men har alltid gjort det så långt jag kan minnas. När alla fasar inför den här dagen så är jag den enda som brukar längta och tycka att det är jättekul, därför ville jag så gärna också blogga den här dagen.
Som det ser ut nu så kommer jag att jobba 12 dagar i rad! Dessa dagar har redan börjar har redan jobbat 3 förbereder mig för fjärde imorgon och sedan rullar det på hela nästa vecka också. Jag som redan är trött! Hur detta ska gå till det får vi allt se. Så det är väldigt synd att bloggen kommer att hamna åt sidan, men kommer självklart göra mitt bästa för att hinna med lite uppdatering också!
Som det ser ut nu så kommer jag att jobba 12 dagar i rad! Dessa dagar har redan börjar har redan jobbat 3 förbereder mig för fjärde imorgon och sedan rullar det på hela nästa vecka också. Jag som redan är trött! Hur detta ska gå till det får vi allt se. Så det är väldigt synd att bloggen kommer att hamna åt sidan, men kommer självklart göra mitt bästa för att hinna med lite uppdatering också!
Hallå folket!
Nu ska jag förklara vart jag hållit hus under dessa dagar, vi tar det från början. I fredags jobbade jag ett 14 timmars pass! Från 7-21! Då kan ni förstå att det var svårt att uppdatera, men samtidigt var det en tävling som min familjevän/anordnare ville att jag skulle delta i som heter Miss Europe Punjaban. En indisk skönhet/kultur tävling som för första gången arrangerats i Europa, men som är en jättestor grej i Indien. Punjab är alltså en del i Indien och Pakistan. Förut var detta ett men nu finns ett punjab i varsitt land.
Jaha bara att åka dit och sen äntligen hem och varva ner och sen börja träna men när jag möter upp honom ber han mig skjutsa hem ett par tjejer för att han skulle åka och lämna bilen på lagning. Lämnar hem de och vid halv 11 på kvällen har jag äntligen parkerat bilen och ska äntligen hem efter hela dagen och då ser jag mina föräldrar i parkeringen de ska tydligen bara hälsa på ett par andra familjevänner och de ropar att jag ska hänga med, satte mig bara igen och så kom jag hem kl 12. Då är jag helt slut efter heeeela dagen och funderar starkt på att hoppa ur tävligen.
Nu ska jag förklara vart jag hållit hus under dessa dagar, vi tar det från början. I fredags jobbade jag ett 14 timmars pass! Från 7-21! Då kan ni förstå att det var svårt att uppdatera, men samtidigt var det en tävling som min familjevän/anordnare ville att jag skulle delta i som heter Miss Europe Punjaban. En indisk skönhet/kultur tävling som för första gången arrangerats i Europa, men som är en jättestor grej i Indien. Punjab är alltså en del i Indien och Pakistan. Förut var detta ett men nu finns ett punjab i varsitt land.
Så jag missar träningen på fredagen och försöker helst bara hitta en ursäkt till att inte vara med. Samtidigt tänker jag på att jag jobbar hela helgen och hela veckan efter det. Jaha min familjevän tvingar mig altlså på lördag morgon att jag ska med på träningen och jag ger med och följer med 9 på morgonen. Just ja, jag ska ju börja jobbet kl 4 och de ska träna hela dagen så hinner inte riktigt fokusera på vad de gör och inte heller på vad jag ska göra. Åker till jobbet, jobbar och påvägen hem får jag ett samtal om att min familjeväns bil har pajat och då skulle vi byta bil, jag har alltså inte varit hemma sen 9 på morgonen och glömt hemnycklarna och ingen är hemma.
Jaha bara att åka dit och sen äntligen hem och varva ner och sen börja träna men när jag möter upp honom ber han mig skjutsa hem ett par tjejer för att han skulle åka och lämna bilen på lagning. Lämnar hem de och vid halv 11 på kvällen har jag äntligen parkerat bilen och ska äntligen hem efter hela dagen och då ser jag mina föräldrar i parkeringen de ska tydligen bara hälsa på ett par andra familjevänner och de ropar att jag ska hänga med, satte mig bara igen och så kom jag hem kl 12. Då är jag helt slut efter heeeela dagen och funderar starkt på att hoppa ur tävligen.
Jag börjar i alla fall träna och tränade fram till 3 på natten, skulle egentligen jobbat söndagen, men som tur är fick jag ledigt och tur var det. För sov kl 3 och gick upp vid 9 igen och iväg till folkets hus för att träna inför event dagen. Hela det var ju också bara stress eftersom att jag var osäker på allt.
Jag deltog mest för skojs skull och för att jag älskar att dansa! Hade faktiskt trots all stress skitkul! Lärde känna nya människor, lärde mig mer om traditioner och främst av allt jag hade kul under tiden eventet på gick. Helt är ärligt ville jag knappt gå av scenen efter att ha dansat haha ville ba stå där och fortsätta!
Vann oförväntat titeln som Miss punjaban Sweden och Miss talented punjaban vilket jag är väldigt stolt över. Många där tog det mycket mycket mer seriöst än mig, tränade hur mycket som helst och det var bara mer än rättvist att titeln som Miss Europe Punjaban som va den stora titeln gick till nån av dem. Alltså jag är en väldigt tävlingsinriktad människa och om jag ska ställa upp då går jag in för storvinst, men första gången kände jag faktiskt att jag inte har pressen att vinna utan bara köra min grej och ha kul. Har faktiskt ingen koll på det där med traditioner och kultur för att vi har det lite mer annorlunda i Pakistan, så det var ju också mycket svårare för mig i till exempel "quiz" rundan då jag inte pratar samma punjabi språk som i Indien. Hur som helst blev det en lyckad och kul kväll och definitivt ett minne för livet!
Det var alltså min helg!
Showtime baby!
Dessa plagg i garderoben och vissa av de eventuellt matchade med varande skulle vara perfekta på festivalen, på stan eller ja, egentligen var som helst!
Happy Independence day, USA! My hope, my wish, my dream! Har så långt jag minns alltid haft en sammhörighet med usa. Det känns bara som att det är där jag ska vara, det är där allt händer och allt det här bara är ett stort missförstånd. Jag ska ju bo där?! En dag säger jag bara,I'll find my way someway, somehow.
